För butikens öppettider, klicka här..

Glastillverkning under bronsåldern och vikingatiden

Bronsåldern (ca 1700–500 f.Kr.)

Under bronsåldern kunde man i Norden ännu inte tillverka glas själv. I stället kom glas genom handel från andra delar av Europa och från länderna runt Medelhavet, där hantverkarna redan hade utvecklat tekniken.

• Det vanligaste glasföremålet som hittats i Norden är pärlor.
• Pärlorna var ofta blå, gröna eller flerfärgade och användes som smycken.
• Eftersom glas var ovanligt blev det en statussymbol. Att bära glas visade att man hade kontakter långt bort och tillgång till lyxvaror.

Vikingatiden (ca 800–1050 e.Kr.)

Under vikingatiden blev glas vanligare, men det mesta var fortfarande importerat. Vikingarna var skickliga på att smälta om glas från krossade föremål och göra nya saker, framför allt pärlor.

• På handelsplatser som Birka i Sverige och Kaupang i Norge har arkeologer hittat spår av pärlverkstäder, med ugnar och glasavfall.
• Förutom pärlor importerades även dricksglas och kärl, ofta från Rhenområdet i Tyskland och andra delar av Europa.
• Glaset var både praktiskt och vackert, och visar hur vikingarna var en del av stora handelsnätverk.

Smycken under bronsåldern och vikingatiden

Smycken i bronsåldern (ca 1700–500 f.Kr.)

Under bronsåldern började människor i Norden använda metall till smycken. Brons, som är en blandning av koppar och tenn, var det vanligaste materialet. Smyckena hade både en praktisk och en symbolisk betydelse.

• Vanliga föremål var armringar, halsringar, spännen och nålar.
• Smyckena kunde vara enkla eller rikt utsmyckade med spiraler, vridna mönster och geometriska former.
• Även glaspärlor förekom, fast de var sällsynta och importerades från andra länder.
• Smyckena visade ofta status och rikedom, och i gravar har man hittat stora mängder smycken tillsammans med de döda.

Smycken i vikingatiden (ca 800–1050 e.Kr.)

I vikingatiden blev smycken ännu vanligare och mer varierade. De tillverkades i många olika material: brons, silver, guld, glas och bärnsten. Vikingarna var också skickliga hantverkare som gjorde smycken i vackra mönster och former.

• Kvinnor bar ofta pärlhalsband av glas och bärnsten, ibland med hängen i metall.
• Män bar ringar, spännen, armband och amuletter, till exempel Torshammare som skyddssymbol.
• Smyckena kunde också visa social ställning – rika personer hade smycken i ädla metaller, medan enklare var gjorda i brons eller järn.
• Handel gjorde att nya stilar och material nådde Norden, så smyckena speglar vikingarnas kontakter med andra delar av världen.

Kvinnans roll under vikingatiden

Kvinnor i vikingatiden (ca 800–1050 e.Kr.) hade en viktig roll både i hemmet och i samhället. De förväntades ta hand om gården, hushållet och barnen, men hade också större frihet och ansvar än många kvinnor i andra delar av Europa vid samma tid.

Hem och hushåll

• Kvinnan var ofta ansvarig för gården när mannen var ute på handel, resor eller krigståg.
• Hon skötte djuren, maten, textilproduktionen och hade kontroll över hushållets nycklar – något som visade hennes ställning.
• Textiltillverkning (vävning, spinning och sömnad) var en central syssla, och kläder kunde vara en värdefull handelsvara.

Rättigheter

• Kvinnor hade enligt lag rätt att äga och ärva jord.
• De kunde begära skilsmässa om äktenskapet inte fungerade.
• Änkor hade ofta stark ställning eftersom de kunde styra över både gård och arv.

Religion och kultur

• I mytologin fanns mäktiga gudinnor som Freja och Frigg, vilket speglade kvinnans viktiga roll.
• Kvinnor kunde också vara völvor (spåkunniga eller prästerinnor) och hade då en särskild religiös auktoritet.

Handel och resor

• De flesta kvinnor stannade hemma, men det finns spår av kvinnor som följde med på resor och bosatte sig i nya områden, till exempel på Island eller i vikingakolonier.
• Gravfynd visar att vissa kvinnor begravdes med nycklar, smycken och vapen, vilket tyder på hög status och ibland ledarskap.

Sammanfattning

Kvinnans roll under vikingatiden var mångsidig. Hon var gårdens ledare i mannens frånvaro, ansvarig för hushållet och hade rättigheter som ägande och skilsmässa. Genom religion, handel och vardagsliv var kvinnorna en central del av vikingasamhället – både som bevarare av traditioner och som självständiga aktörer.

Handel under bronsåldern och vikingatiden

Bronsåldern (ca 1700–500 f.Kr.)

Under bronsåldern var handeln avgörande för att människor i Norden skulle få tillgång till viktiga material. Koppar och tenn, som behövdes för att göra brons, fanns inte naturligt i Skandinavien. Därför importerades metallerna från Mellaneuropa.

• Handelsvaror in: koppar, tenn, glas och lyxföremål.
• Handelsvaror ut: bärnsten från Östersjöområdet var en viktig export, liksom hudar, pälsar och kanske även slavar.
• Handel skedde både över land och hav, och arkeologiska fynd visar att Norden redan då var kopplat till stora europeiska nätverk.

Vikingatiden (ca 800–1050 e.Kr.)

Under vikingatiden växte handeln kraftigt och blev en central del av samhällsekonomin. Vikingarna reste långt – både österut mot Ryssland och Bysans, och västerut till England, Irland och Frankrike.

• Handelsplatser som Birka i Sverige, Hedeby i Danmark och Kaupang i Norge fungerade som livliga knutpunkter.
• Varor ut: pälsar, järn, bärnsten, tjära, vapen och trävaror.
• Varor in: silver, mynt, glas, vin, kryddor, siden och smycken.
• Vikingarna handlade inte bara med varor – de förmedlade också kultur, idéer och religion genom sina resor.