Fibulor var bland de viktigaste dräktspännena under vikingatiden och spelade både en praktisk och en dekorativ roll. De användes för att hålla samman kläder – till exempel mantlar, kjortlar eller sjalar – men fungerade samtidigt som smycken och statussymboler.
Ordet fibula används ofta som en samlingsbenämning på olika typer av spännen, och under vikingatiden utvecklades många varianter: från enkla, bågformade fibulor i järn till mer avancerade brons- och silverspännen med rik dekor. I Skandinavien är det särskilt de stora ovalformade sköldfibulorna, även kallade ”sköldpaddsfibulor”, som är kända. Dessa bars ofta parvis på kvinnodräkter och fungerade som fästen för hängsmycken och kedjor.
Fibulornas utsmyckning varierade mycket. Vissa bar djurornamentik i den karaktäristiska vikingastilen, andra pryddes med inläggningar av silver, guld eller glas. Formen och dekoren kunde också signalera social tillhörighet, regionala skillnader eller kontakt med andra kulturer genom handel och resor.
För kvinnor var fibulorna inte bara praktiska dräktspännen utan även viktiga symboler för identitet, status och tradition. Män kunde också bära fibulor, ofta enklare varianter för att fästa manteln över axeln.
Dekorerad fibula från vikingatiden. Finns i två olika storlekar. Tillverkad av järn/smide.






Recensioner
Det finns inga recensioner än.